Planering

 

Veckan har dragit igång och med den även funderingar på nästa äventyr. Rundan i Tjolöholm var nog lika utmanande för madamen som hennes matte och duon höll en ganska låg profil resten av dagen. Bra utdelning med andra ord!

Alla de där ställena jag tänkt i flera år att jag skulle vilja prova springa på har nu börjat bli avprickade och inför veckans runda surfas det runt på kommunens aktivitetssidor, kartor tas fram och studeras och längder på rundor ställs mot varandra.

Mitt i alltihop tittade jag på nya avsnitt av en av poddarna jag lyssnar på och där hittade jag en riktig guldgruva: en intervju med Kristina Paltén! Behöver jag presentera henne närmare? Innehar världsrekordet på 48 timmars löpning på löpband, har sprungit från Istanbul till Stockholm med en kompis och nu senast sprang hon igenom hela Iran ensam. Riktigt inspirerande att höra denna lugna och ödmjuka norrländska berätta om sina äventyr och hur hon tränar inför den både fysiskt och mentalt. På hennes hemsida kan ni se en trailer från löpningen i Iran.

Men jag fortsätter väl att studera kartan över Sandsjöbackas naturreservat och drar upp planerna för vårt nästa äventyr.

Utmanande höjdmetrar

 

Velade lite fram och tillbaka men tillslut bestämde jag mig för att madamen och jag skulle springa Jägarns stig i skogen vid Tjolöholm. Vi har gått den flera gånger vovvarna och jag. I alla fall tror jag det men skyltningen är inte alltid så tydlig och jag kan säga att rundan har varierat från gång till gång.

Husse och Mr Filbunke hängde också med men deras plan var att strosa lite på slottsområdet och de gjorde de, ändå tills Mr Filbunke trampade snett och började halta.

Det är mycket som ska med när man ska åka iväg och springa, speciellt när man har vovvar med sig. Fick med mig det mesta men inte bältet jag har runt midjan att fästa kopplet i. Finns ju värre saker att glömma, bara att ta kopplet i handen och snedbelasta satan med hjälp av en övertaggad madam. Jo, hon är alltid övertaggad.

Ut i skogen drog vi. Upp och ner, ner och upp. Studsandes på murar och små halvnaturliga och vingliga trappsteg snudd på med livet som insats. För när man konkurerar om små plättar plan mark med madamen hamnar man ohjälpligt sist eftersom:

1. Hon har fyra ben, jag har två

2. Jag har starkare överlevnadsinstinkt än henne

3. Att komma först fram är inte lika viktigt för mig som madamen

 

Ett tag gick det väldigt långsamt och jag fick till och med gå en liten stund, var helt slut. När jag efteråt tittade på splittiderna såg jag att vi samtidigt hade gjort en stegring på 37 meter och det kan ju förklara en del. Det måste varit vid skylten "Utsikten". Den ingick nog inte i rundan men jag tänkte att rundan är ju inte så fasligt lång så lite utsikt kan man ju hinna med. Jo tack, matte flåsade runt på alla hala klippor i den bästa imitationen av astmatisk flodhäst. Tur att man är relativt ensam i den skogen.

Väl tillbaka vid bilen igen var jag helt slut. Att hålla koll på var man sätter fötterna samtidigt som man måste hålla koll på vart Kalle med kollen har tagit vägen är en utmaning som kräva fokusering.

Det var väl ungifär vad vi gjorde idag med andra ord.

När vi ändå snackar

 

Bild lånad från Helena

Det verkar som "äventyr" helt plötsligt har bestämt sig för att dyka upp med jämna mellanrum för mig. Är det något universum försöker säga tro? Jag sitter tryggt kvar i soffan en liten stund till och funderar på det. Inte lönt att förhasta sig på något sätt.

Idag när jag hängde inne på Instagram (litchiphoto för hugade besökare) såg jag att Helena har blivit nominerad som en av fyra kvinnor till årets äventyrare. Nomineringen som hon fått för sin, som hon skriver: semestervandring på Nya Zeeland. Att den lilla vandringen inte alls var någon picknick är ju en annan femma. För det är kanske inte vad man skulle kalla en 300 mil lång vandring genom hela landet. Inte brukar semestrar kännetecknas av blod, svett, tårar och illaluktande merinoullkläder heller. Som tur är skärper hon till sig och inser faktiskt att jo, hon var ute på ett riktigt äventyr och hon är så värd nomineringen. Om du håller med och vill in och rösta på henne gör du det här.

Det lilla äventyret bidrog också med en rejäl slant till cancerforskningen. Sådant gillar vi!