Den tänkta träningen

Planeringen för veckan var klar och det hela skulle starta med ett cykelpass på måndagen. Bäst att gå ut hårt och sedan öka var veckans slogan. När då snuva och hängighet kryper sig på under dagen kommer planen helt på skam. Att ligga i soffan, kolla film och äta godis ger ju inte riktigt samma resultat om man säger så. Inte känner man sig full av energi, fastän man moffat i sig alla de där små sockerstinna godsakerna.
 
Nästa möjlighet blev löpbandet efter lite kreativt tänkande och måttfull stress. För hängigheten höll bara i sig i en dag. Att i farten slänga ihop en träningsväska är en garanti för att missa något av allt det nödvändiga och visst var det vad som hände. Att under fem kilometer försöka få in ear-hörlurar att stanna kvar i svettiga öron var den enkla biten om jag säger så. Dock blev det ett pass även om jag fick korta ner det lite. Så får det bli ibland när man använt skohorn för att få till det.
 
Dagen till ära var ett fredagsbackpass inplanerat och vilket backpass det kunde bli! Solen lös från klarblå himmel och asfalten var torr och kantad av modiga snödroppar. Vad händer då? Den där förbenade låtsasförkylningen kryddad med halsont gör entré igen! Snacka om efterhängset utan att bryta ut helt. Bara stoppar upp träningen med jämna mellanrum och gör att man känner sig som en loser som "vill" träna men när det kommer till kritan hittar på en ursäkt.
Men jag ger inte upp utan planerar in ett pass på söndag. Eller så ska jag inte planera in något och lura låtsasförkylningen, finta bort den lite. Får se vad det blir.
 

Kommentera här: