Dividerande

 
Vaknar och tittar ut på ett regnblött altangolv. Molnen ligger gråa och täcker beskyddande hela området från solens strålar. Lite väl överbeskyddande kan tyckas men vad göra? Kanske inte ska köra sjuan idag, kanske räcker med fyran. Ska ju ta det lite försiktigt med hälen.
Så dyker den där lilla rösten upp på axeln, löparängeln. Eller löparjäveln snarare, för när den sätter igång är den svårövertalad. Tar en i örat och: vad menar du, är inte en veckas vila efter varvet nog, ditt kycklingbröst??
 
Försöker jämka de två rösterna och går med på en medelväg: du kan börja springa så får du se vilken runda det blir. Och precis där känner jag mig helt säker för det händer aldrig att jag tar den kortare rundan om jag velar mellan två. Aldrig.
Drar iväg och naturligtvis får jag feeling efter en stund i solen, för den har ju tittat fram. Springer på medan tankarna flyger fritt. Tänker att jag har bevisat för mig själv att jag kan springa 21 km utan problem med att hålla en bra hållning så där är ursäkterna slut. Inget mer kubbande med en hållning som en påse jordnötter här inte.  Gäller att komma ihåg det när det ska tränas på till Varbergsloppet. Hade suttit som en smäck med personbästa på milen också, det har ju trots allt ett par år på nacken vid det här laget. Om jag bara visste receptet som gjorde resultatet på Göteborgsvarvet. Får analysera vidare helt enkelt.
 
Så håller det på tills jag är tillbaka hemma igen. En härlig runda på bra tid dessutom och jag känner mig så nöjd och redo att ta tag i dagen. Benen var pigga och av hälen kändes inget. Klart jag hade vilat tillräckligt, säger sig själv. Det är bara att det ska tramsas lite först.
Och självklart blev det sjuan, varför begränsa det roliga i onödan?

Kommentarer:

1 Hanna - Pilates och träningstokig:

Vilket härligt pass. Bra jobbat!

Svar: Tack Hanna! Det gick rätt in på trivselkontot. :-)
Lillian

2 Anonym:

DEt där dividerandet håller jag alltid på med - inför VARJE PASS :D Men det blir oftast bra till slut...

Kommentera här: