Hur en slipsten ska dras

 
Det blev inte så mycket med det där fintandet. Behövdes inte utan det blev lite gullande istället. För yoga måste väl ändå klassas som gullande? Speciellt med madamen som alltid vill vara med. Så till den milda grad att man får välta av henne från mattan eller anpassa alla moves till att det ligger en stor pälsboll mitt på mattan. Ett annat trick hon kör är att sätta sig framför en när man sitter på mattan och försöker snappla av. Då sitter hon så nära och blänger på en att man till slut ger upp och klappar henne. Hon vet hur en slipsten ska dras den där.
En långpromenad i skogen med bästa kompisarrna efter det så är gullandet med eventuella åkommor komplett.
 
Tror ni jag blev glad när jag vaknade på söndagen och bara behövde harkla mig för att vara i fas?! Bara att hoppa i löparkläderna och dra en repa. Planen för dagen var att köra lite längre och det blev det. Sådär så man får ont i höfterna efter halva rundan och får skavsår av underkläderna. Ni vet sådana där härliga som gör att man drar av en aria i duschen när det grymma, hårda vattnet slåt emot. En sådan runda blev det och ack vad jag har saknat det!
Inte just att få ont i höfterna men det har med att göra att jag sjunker ner i hållningen när jag blir trött. Bara att brösta upp sig med andra ord.
Alla de där krämporna varierar ju när de kommer. Ibland är det när jag sprungit på i 15 km, ibland efter 20. Så var inte fallet denna gång. Får helt enkelt jobba vidare på det där. Hur som helst kändes det lite som att vara back on track.
 
 

Den tänkta träningen

Planeringen för veckan var klar och det hela skulle starta med ett cykelpass på måndagen. Bäst att gå ut hårt och sedan öka var veckans slogan. När då snuva och hängighet kryper sig på under dagen kommer planen helt på skam. Att ligga i soffan, kolla film och äta godis ger ju inte riktigt samma resultat om man säger så. Inte känner man sig full av energi, fastän man moffat i sig alla de där små sockerstinna godsakerna.
 
Nästa möjlighet blev löpbandet efter lite kreativt tänkande och måttfull stress. För hängigheten höll bara i sig i en dag. Att i farten slänga ihop en träningsväska är en garanti för att missa något av allt det nödvändiga och visst var det vad som hände. Att under fem kilometer försöka få in ear-hörlurar att stanna kvar i svettiga öron var den enkla biten om jag säger så. Dock blev det ett pass även om jag fick korta ner det lite. Så får det bli ibland när man använt skohorn för att få till det.
 
Dagen till ära var ett fredagsbackpass inplanerat och vilket backpass det kunde bli! Solen lös från klarblå himmel och asfalten var torr och kantad av modiga snödroppar. Vad händer då? Den där förbenade låtsasförkylningen kryddad med halsont gör entré igen! Snacka om efterhängset utan att bryta ut helt. Bara stoppar upp träningen med jämna mellanrum och gör att man känner sig som en loser som "vill" träna men när det kommer till kritan hittar på en ursäkt.
Men jag ger inte upp utan planerar in ett pass på söndag. Eller så ska jag inte planera in något och lura låtsasförkylningen, finta bort den lite. Får se vad det blir.
 

Hur ligger det till?

 
Alla har vi väl hört att man ska äta fem om dagen, eller hur?
Vi pratar såklart frukt och grönsaker. 500 gram är det rekommenderade intaget, vilket ibland omvandlas till fem portioner. Ibland kan man tänka att man kanske är i närheten. Andra dagar känns det helt hopplöst att få i sig så mycket, ska man gå och tugga morötter för jämnan? Sammanfattningsvis vet jag inte hur jag ligger till. Inte den blekaste faktiskt.
Lite så lät bakgrunden också för Mia, vilket gjorde att hon helt enkelt plockade fram köksvågen och började väga alla grönsaker under ett par dagar. Jag tyckte det var en intressant tanke, jag har ju inte heller en susning om hur jag ligger till. Förmodligen har jag en stor förbättringspotential. Eftersom jag känner för att leva on the edge och utmana (eftersom det inte gick så bra förra gången) tänker jag följa Mias exempel och väga jag också. Troligtvis kommer jag ångra tilltaget framåt helgen men jag gör det ändå. Och jag får väl snällt redovisa resultatet om en vecka.
Varför försitta ett tillfälle att få skämmas inför publik liksom?