Flytt!

Hörrni, jag har släpat med mig mina löpardojor och vätskeflaskor och bloggar numera på: Allt om löpning istället. Häng gärna med mig dit!
 

Att fynda

 
Att strosa runt på mässan som hör till Göteborgsvarvet är ju bara en del av hela upplevelsen. Detta året hade mässan fått det fina namnet Göteborgsvarvet Expo och givetvis var vi där och strosade dagen innan min hejarklack och jag.
Jag brukar göra så att jag tittar i löpargarderoben och kollar vad det är jag behöver härnäst. Efter det håller jag utkik på reor och mässor för att hitta plagget till bra pris. Tidigare år har jag sprungit på klädställ där priset varit 100 och 200 kronor plagget och det kallar jag rea!
Detta året var förväntningarna höga på Göteborgsvarvet Expo nu när de flyttat in till stan och allt men väl inne på mässan blev jag en gnutta besviken faktiskt. Trodde det skulle finnas mer men jag kanske hade för höga förväntningar, vad vet jag.
Ribban var satt för att hitta fynd och den tänkte jag i alla fall inte rubba en tum på. Inte går jag på mässor och köper brallor för flera hundra inte. Ånä, på mässor vill jag göra fynd värda namnet.
Utsikterna för att snubbla över fynd kändes dock ganska små efter en snabb runda och jag började misströsta lite. Tills jag trillade in i en liten monter som var fullpackad med kläder och hittade precis det jag var ute efter: korta brallor till pangpris.
Helt olikt mig köpte jag både kortbrallor och tröja utan att prova. I vanliga fall drar jag med mig kläderna in i provhytten och sedan står jag där inne och gör helt osannolika rörelser för att kolla om kläderna sitter kvar. Ni förstår, det är ett styvt jobb det där och inget man gör i en hast.
Eftersom jag inte ville stå och göra det i gången till allmän beskådan gick jag coolt fram till kassan och slängde fram kläderna, betalade och bad en stilla bön att de skulla passa.
Nu i veckan fick jag tillfälle att prova kläderna. Mjuka, goa kläder som satt jättebra lyder omdömet.
När jag tittade på tröjan i montern fick jag tillfällig hybris och tyckte min vanliga storlek såg lite stor ut så jag tog en storlek mindre.
Den satt bra den tröjan. Till och med lite åt det avslöjande hållet. Med sitt mjuka material tätt mot huden berättade den med vän stämma att bilringarna de satt kvar där de satt senast. Bra att veta så man inte tappat bort något av misstag.
Hur som helst var bilringarna och jag ute och roade oss sju härliga kilometer nu kväll. Löpning när den är som bäst!

Global Running Day

 
Äntligen var det dags! Det jag har längtat och sett fram emot sedan igår- att springa. För jag bara frågar: finns det något härligare än att springa en ljummen sommarkväll?
 
Drar på mig löparkläderna och knyter skorna. Med favoritmusiken i öronen drar jag iväg. Energin får nästan inte plats i kroppen men frigörs till viss för varje steg jag tar. Flyger fram i lite väl snabbt tempo men kan inte hejda mig, vill bara ut och springa snabbt och känna friheten i att kunna det.
Lätta steg uppför backarna, musiken pumpar i öronen och sommarvinden smeker huden med sin ljumma hand. Naturen är alldeles grön och frodig utefter vägen och välkomnar mig i min ensamhet där jag spränger fram.
In i skogen, hoppar mellan tuvorna och sicksackar fram mellan rötterna. Hoppar upp på stenarna och parerar för nedhängande grenar.
Ut på raksträckan med asfalt omgiven av den gröna skogen som bara skriker att jag ska ta i allt vad jag kan och springa fort, fort. Gjorde det en gång förut och höll på att knappt ta mig hem efteråt så motstår impulsen och fortsätter raksträckan fram i samma tempo som innan.
Springer utmed havet och känner lukten av salt och strand. Svänger till höger och springer med den nedgående solen vid min sida, andetag efter andetag. Känner mig snabb och stark och som att jag kan springa hur långt som helst.
Springer förbi rhododendron och syrén och vill nästan stanna upp bara för att få känna doften av de ljuvliga blommorna. Sträcker ut handen och smeker på bladen jag springer förbi.
Börjar känna mig trött men vill inte slå ner på tempot. Fortsätter vägen fram och njuter i fulla drag.
Sista raksträckan till huset tar jag ut stegen och klämmer ut det sista jag har i lungorna. Stannar vid syrénbusken hemma och hämtar andan. Inser att det blev ett snabbt pass och är tacksam för att jag äntligen fick till en löptur i den ljumna sommarkvällen.
En bra avslutning på Global Running Day helt enkelt.